USA dominerar NPT-förhandlingarna

Första veckan av översynskonferensen för Ickespridningsavtalet i New York har dominerats av USA:s agenda. Trots det skiljer sig konferensen mycket från den för fem år sen, då USA sågs som den stora sabotören och Bush-administrationen och förhalade förhandlingarna för att undvika ansvar för sitt negligerande av nedrustning och andra åtaganden.

De kärnvapenfria regeringarna stödjer och uppmuntrar president Obamas ansträngningar och hoppas att han lyckas bra med sin insats på NPT-konferensen, inte bara för att få igenom det senaste årets initiativ till förändrad kärnvapenpolicy och få Senaten att skriva under Provstoppsavtalet och det amerikansk-ryska START-avtalet, men också för att tysta hans kärnvapenkramande kritiker på hemmaplan, som försöker framställa honom som svag i försvarsfrågor. De hoppas att en framgång i NPT-förhandlingarna - vilket innebär ett konsensus om slutdokumentet - kommer att stärka Obamas ledarskap och förmåga att driva kärnvapen- och säkerhetsfrågor vidare, inklusive ett tillbakadragande av USA:s kärnvapen i Europa och ytterligare neddragningar i USA:s och Rysslands arsenaler, och att få med resten av kärnvapenstaterna i en nedrustningsprocess som innefattar Provstoppsavtalet, det nya START-avtalet och deras implikationer för internationell lag.

Men det finns problem med att lägga alla förväntningar på Obamas axlar. USA:s budget för 2010-2011 ger faktiskt mer pengar till kärnvapenlaboratorierna än vad de fick av Bush-administrationen, vilket verkar vara ett missriktat smicker för att få kärnvapenkomplexet att stödja undertecknandet av Provstoppsavtalet och START-avtalet. Det var värt att lägga märke till bland alla positiva uttalandena från Clinton att hon upprepade Obamas varning i Prag att "USA kommer att ha kvar sitt kärnvapenförsvar så länge kärnvapen existerar". Om USA fortfarande tycker att det behöver kärnvapen för sitt försvar kommer vi få fortsatt kärnvapenberoende och spridning. Trots att de totala antalet stridsspetsar i de stora arsenalerna minskar kommer osäkerheten och farorna att fortsätta spridas om inte kärnvapnens värde för försvar och militär strategi utmanas och marginaliseras av kärnvapenstaterna och deras allierade. Annars kommer ett kärnvapenförsvar fortsätta att vara lockande och risken för spridning stor, speciellt när det gäller svaga regeringar i konfliktfyllda regioner som Mellanöstern, södra Asien och Korea.

De permanenta kärnvapenstaterna (P-5) i NPT (Storbritannien, Kina, Frankrike, Ryssland och USA, vilka även är FN:s Säkerhetsråds permanenta medlemmar) har gett exempel på vad de vill uppnå i ett gemensamt uttalande som tillkännagavs på konferensens tredje dag. Det beskriver fortgående nedrustning som beroende av "internationell stabilitet ... som bygger på principen om oinskränkt säkerhet för alla", ett språkbruk som Frankrike och Ryssland länge har använt för att legitimera sitt fortsatta beroende av kärnvapenavskräckning och stora kärnvapenarsenaler. P-5 lägger dessutom stor vikt vid ickespridning och kärnvapenterrorism i enlighet med Resolution 1987, vilken fått hård kritik från många av de alliansfria länderna för att vara obalanserad och inte innebära några åtaganden om nedrustning.

President Obama har utan tvivel uppriktiga och genuina ambitioner om en kärnvapenfri värld, men han har mycket att kämpa emot med de starka egenintressena i USA och de andra kärnvapenländerna. Hellre än att vänta på att P-5-alkoholisterna ska stänga sina bryggerier, behöver de som vill skapa riktig säkerhet i en kärnvapenfri värld göra mycket mer på den här NPT-konferensen om de inte vill fastna i en minsta gemensamma nämnare, och misslyckas att möta utmaningarna i kärnvapenfrågan.