Snart har fyra månader gått sedan sajten Wikileaks skakade om världen genom att släppa över 70 000 hemliga amerikanska rapporter från kriget i Afghanistan. Men uppenbarligen skakades inte våra svenska medier om tillräckligt för att sätta sig ner och göra en egen, ordentlig granskning av materialet. Då skulle de nämligen ha hittat det vi har hittat.
En av de saker som rapporterades över hela världen när materialet släpptes var att USA har hemliga dödspatruller i Afghanistan. De jobbar med en lista över talibaner där de bockar av namnen på dem som de har fångat eller dödat. Det är en ”capture/kill”-lista. Någon rättegång är inte nödvändig för de över 2 000 personerna som finns på listan.
Dödsstyrkan, som kallades Task Force 373, blev enormt kontroversiell när nyheten om dess existens läckte ut. Delvis för att den vid många tillfällen har dödat barn och andra civila av misstag. Men delvis också för att hela dess verksamhet sågs som kontraproduktiv av många bedömare.
Genom att dyka ner på människors gårdar med helikopter mitt i natten, skjuta vilt omkring sig och döda eller kidnappa sina offer, skapar styrkan en känsla av att man inte kan vara säker någonstans så länge ockupanterna är kvar i landet.
Det rimmar illa med försöken att vinna Afghanernas ”hearts and minds”.
Det brukar sägas, även om Försvarsmakten får allt svårare att hålla fast vid den verklighetsbeskrivningen, att det smutsiga och våldsamma kriget utspelar sig i södra Afghanistan, medan de svenska soldaterna håller på med fredsbevarande uppgifter i norr.
Den myten tar Wikileaksdokumenten kål på. Visst är striderna intensivare i de södra delarna av landet, men de senaste åren har läget blivit allt våldsammare även i det svenska ansvarsområdet i norr.
Vad är det då Zitzer har hittat i Wikileaksmaterialet? Strängt taget ingenting. Vi är en ideellt arbetande redaktion som inte har haft möjlighet att plöja över 70 000 rapporter. Men vi kan läsa tyska tidningar.
Det välrenommerade tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel var ett av tre medier i världen som fick ta del av materialet i förväg och hade god tid på sig att granska det.
Der Spiegel har fokuserat på det tyskkontrollerade området i norra Afghanistan vilket är intressant för oss eftersom det är där, till exempel på Camp Marmal, som även de svenska soldaterna befinner sig.
Tidningens granskning visar bland annat att Task Force 373 har slagit sig ner på Camp Marmal och utgått därifrån vid flera av sina så kallade ”capture/kill”-operationer.
Styrkan har barrikaderat sig i ett hörn av flygplatsen och syns sällan till. Men om nätterna kan tyskarna – och följaktligen även svenskarna, får man anta – höra hur deras helikoptrar lyfter när de ska ut på nya uppdrag. I en del fall har offret som skulle bockas av från listan bott så nära flygplatsen att man också har kunnat höra detonationer.
En av operationerna bestod av massiva bombningar under fem dagar. Förutom de personer som stod på listan strök ytterligare omkring 130 personer med.
Spiegel har kunnat visa att mellan tretton och flera hundra namn på listan har lagts till på tyskt initiativ. ”Men tyskarna är inte de enda som nominerar kandidater för listan i Regionalkommando Nord. I juni innehöll JPEL-listan 31 andra mål som lagts till av andra allierade”, skriver tidningen.
JPEL står för Joint Prioritized Effects List, och de ”effekter” som nämns på listan är alltså personer som ska tillfångatas eller, vilket allt som oftast sker, dödas.
Ett vanligt sätt att producera enkla nyheter är att göra vad som på journalistjargong kallas för en ”hur här?”. Det fungerar helt enkelt så att en stockholmare till exempel läser en intressant nyhet om missförhållanden inom vården i Göteborg och frågar sig: ”hur står det till med den saken i Stockholm? Har vi samma problem här?” Vips, så har stockholmaren ett uppslag till en egen granskning.
Der Spiegel upptäckte alltså dödspatrullen i materialet och frågade sig: är vi tyskar inblandade i detta? Svaret blev att det var de, och dessutom att andra allierade var det också.
Svensk media fick inte tillgång till materialet i förväg, men Der Spiegel finns däremot på Pressbyrån. Nu har det snart gått fyra månader, men om någon svensk journalist skulle göra en ”hur här?” skulle hon fortfarande bli först med nyheten.
Det verkar uppenbart att Försvarsmakten har känt till TF 373 eftersom de håller till på samma bas. Men frågan kvarstår: har vi medverkat i verksamheten eller bara sett genom fingrarna med den?
”Avslöjandena reser viktiga juridiska och politiska frågor. Till exempel, varför flyger amerikanska elitsoldater helt enkelt in i den tyska sektorn för att jaga och döda människor på ett sätt som inte är förenligt med tyskarnas självpåtagna direktiv om återhållsamhet? skriver Spiegel.
Hur här?
Den tyska socialdemokraten Hans-Peter Bartels säger att operationerna har lett till ökad fientlighet bland afghanerna och att riktade avrättningar är ”i grunden problematiska, resultatlösa och kontraproduktiva”.
Så tycker alltså en inflytelserik tysk socialdemokrat. Vad säger Mona Sahlin? Hur här?
Naturligtvis lider dödslistorna av samma problem som redan är känt från Guantánamo: folk hamnar där på felaktiga grunder.
Der Spiegel har hittat ett exempel bland Wikileaks-dokumenten. Det är från en amerikansk bas i Logar-provinsen där ett av listans ”high value targets” dök upp vid porten en dag. Mannen försäkrade att han inte var taliban eller terrorist och bad att bli struken från listan. Han visste till och med vem som angett honom: en man som han låg i en bitter konflikt med gällande en bit jord.
I Tyskland och stora delar av övriga krigströtta Europa har regeringar krävts på svar till de tuffa frågor som Wikileaks-dokumenten ställer.
Hur här?