Förra veckan skrev Carl Bildt i SvD att de rödgrönas uttalande om ett tillbakadragande från Afghanistan spelar talibanerna i händerna. Men vad som verkligen spelar talibanerna i händerna är kriget. Kriget mot Afghanistan, som USA och NATO med allierade (däribland Sverige) fört i snart tio år, slår sönder det afghanska samhället och slår bort alla förutsättningar för att bygga ett hållbart samhälle, vilket skapar en stor rekryteringsbas för talibanerna.
USAs och NATOs krig är i sig – med de nattliga räder, bombningar från luften av både bemannade och obemannade krigsflygplan, tortyrfängelser och det ständiga krigstillståndet som det innebär– något som vi med all kraft behöver protestera mot och försöka stoppa. Men dessa övergrepp mot det afghanska samhället, tillsammans med en utbredd fattigdom, leder även till en enorm frustration hos civilbefolkningen och bidrar till ett ökat stöd för motståndsgrupper, där talibanerna ingår.
Sedan invasionen 2001 har tusentals människor dödats och dödsantalet ökar för varje år. Många afghaner slåss mot USA just på grund av deras militära närvaro i landet. De flesta grupper har inget samband med grupper några kilometer bort, men tar emot stöd av talibanerna för att bekämpa den utländska invasionen.
Argumenten för kriget kommer och går och pendlar mellan kvinnors frigörelse, införandet av (marknadsliberal) demokrati och jakten på talibaner/terrorister. Krigshetsarna menar att situationen i Afghanistan i allmänhet, och situationen för Afghanistans kvinnor i synnerhet, har förbättrats under de år kriget har pågått och att ta tillbaka de utländska soldaterna skulle innebära ett samhälle i totalt sönderfall.
Men USAs syfte med kriget i Afghanistan är inte och har aldrig varit att skapa demokrati, bygga skolor eller införa rättigheter för kvinnor. De krigsherrar som nu sitter i det afghanska parlamentet (ditsatta av USA) har bara ersatt en fundamentalistisk regim med en annan.
USAs retorik klingar dessutom rätt så falskt när de på 1980-talet var de som stödde talibanerna; då var deras kvinnosyn inget problem tydligen. När makthavare som som aldrig annars arbetar för att främja kvinnors rättigheter börjar föra fram dessa som argument för att gå i krig är det viktigt att vara vaksam och se vad som egentligen ligger bakom retoriken. Att situationen för den afghanska civilbefolkningen och därmed också de afghanska kvinnorna har förbättrats sedan invasionen är inte heller sant. Fortfarande är det endast att fåtal procent av de afghanska barnen som har möjlighet att gå i skolan och våldet mot kvinnorna har ökat under de nästan tio år som kriget pågått. De kvinnofientliga och fundamentalistiska rörelserna får legitimitet i och med ockupationen då motståndet mot denna får gå före allt annat.
Om Sverige menar allvar med att vilja skapa demokrati i Afghanistan är första steget att ta hem de svenska trupperna därifrån och istället stödja det civila samhället. Kostnaden för den militära insatsen är drygt två miljoner kronor per soldat och år. Det motsvarar 50 årslöner för en välutbildad afghansk lärare eller årskostanden för 1 400 elever. Vad som mest bidrar till att bygga upp ett samhälle av dessa alternativ kan tyckas rätt uppenbart, och ändå väljer den nuvarande svenska regeringen att skicka fler soldater till Afghanistan.
För avsluta med Bildts egna ord så borde vi inte "låta vår utrikespolitik dikteras av ytterkantspartier vars grumliga motiv tyvärr är alltför uppenbara”, här med tillägget att detta gäller oavsett om partierna sitter i regeringen eller inte.