Miljökrigföring har strukits från dagordningen om den globala uppvärmningen. Trots att det är välkänt att både USA och Ryssland har kunskap om hur man förändrar klimatet
förs ingen diskussion om det i de rapporter från FN:s klimatpanel som nu tilldelas Nobels fredspris.
HAARP är ett massförstörelsevapen, med förmåga att destabilisera jordbruket och det ekologiska systemet på global nivå. Det har sällan tagits upp i debatten om de globala klimatförändringarna men faktum är att idag kan klimatet ändras som en del av en ny generation av sofistikerade elektromagnetiska vapen. Både USA och Ryssland har utvecklat kunskap att manipulera klimatet i militärt syfte.
Miljöförändrande tekniker har använts av USA:s militär i mer än ett halvt sekel. Matematikern John von Neumann startade sin forskning om vädermanipulation i samverkan med USA:s försvarsdepartement på slutet av 1940-talet under det kalla kriget och förutspådde former av klimatkrigföring som man ännu inte kunde föreställa sig. Under Vietnamkriget använde man sig av en teknink för att skapa moln som började utvecklas 1967 under Projekt Popeye. Målet var att förlänga monsunregnsperioden och blockera fiendens försörjningsleder utefter Ho Chi Minh-leden.
USA:s militär har utvecklat avancerade tekniker som gör att de kan ändra väderleksförhållanden. Teknologin, som har förfinats i High Frequency Active Auroral Research-programmet, HAARP, är ett bihang till det strategiska försvarsinitiativet Stjärnornas krig. Ur militär synpunkt är HAARP ett massförstörelsevapen som opererar från den yttre atmosfären och är kapabelt att destabilisera jordbruksområden och det ekologiska systemet över hela världen.
Enligt slutrapporten AF 2025 från USA:s flygvapen erbjuder vädermodifiering den krigförande parten ”en stor bredd av möjligheter för att nedkämpa en fiende”. Möjligheterna sträcker sig enligt rapporten till att starta översvämmningar, orkaner, torka och jordbävningar: ”Vädermodifiering kommer att bli en del av den nationella och internationella säkerheten och kan genomföras unilateralt ... Det kan ha offensiva och defensiva tillämpningsområden och kan även användas i avskräckningssyfte. Förmågan att generera nederbörd, dimma och stormar på jordytan eller att förändra vädret i rymden … och produktion av artificiellt väder är allt en del av en integrerad uppsättning av [militära] teknologier.”
1977 ratificerade FN:s generalförsamling en konvention som förbjöd ”militär eller annan fientlig användning av miljöförändrande tekniker som har vittomfattande, långlivade eller allvarliga effekter.” Konventionen definierade miljöförändrande tekniker som ”all teknik för att förändra – genom avsiktlig manipulation av naturliga processer – jordens dynamik, sammansättning eller struktur, inklusive dess biotoper, litosfär, hydrosfär och atmosfär, eller av den yttre rymden”.
Innehållet i 1977 års konvention fanns med i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC, som undertecknades 1992 vid Earth Summit i Rio. Men diskussionen om militär klimatmodifiering har blivit ett vetenskapligt tabu. Militära analytiker är helt förtegna om ämnet. Metereologer undersöker inte frågan och miljöengagerade fokuserar på utsläpp av växthusgaser och Kyotoprotokollet. Inte heller ingår möjligheten till klimat- och miljömanipulation som en del av agendan för militär och underrättelsearbete i den bredare debatten om klimatförändringar i FN:s regi, trots att det erkäns att taktiken finns.
HAARP-programmet
HAARP finns i Gokona i Alaska sedan 1992. Det består av en samling starkströmsantenner som genom högfrekventa radiovågor förmedlar ofantliga mängder energi upp i jonosfären (atmosfärens övre lager). Denna konstruktion byggdes upp av USA:s flygvapen, USA:s flotta och försvarsforskningsbyrån DARPA. Den drivs gemensamt av flygvapenets forskningslaboratorium och Marina forskningsbyrån. HAARP består av ett system av kraftfulla antenner som är kapabla att skapa ”kontrollerade lokala förändringar av jonosfären”. Enligt dess officiella webbsida www.haarp.alaska.edu kommer HAARP att användas till ”att framkalla en mindre, lokaliserad förändring i jonosfärisk temperatur varvid fysiska reaktioner kan studeras av andra instrument vid eller nära HAARP-platsen.”
Men Rosalie Bertell, president för Internationella institutet för omsorg om den allmänna hälsan i Toronto, menar att HAARP fungerar som ”en gigantisk kamin som kan orsaka störningar av jonosfären och inte bara skapa hål utan långa snitt i det skyddande lagret som hindrar dödlig strålning från att bombardera planeten.” Fysikern doktor Bernard Eastlund kallade det för ”den största jonosfäriska kaminen som någonsin byggts.” HAARP presenteras som ett forskningsprogram av USA:s flygvapen, men militära dokument bekräftar att dess huvuduppgift är att ”framkalla jonosfäriska modifieringar” med målet att förändra väderleksmönster och störa kommunikationer och radar.
I en rapport från den ryska duman sägs följande: ”USA planerar att starta storskaliga experiment under HAARP-programmet [och] skapa vapen som kan kapa radiokommunikationslinjer och förstöra utrustning som finns på rymdfärjor och raketer, provocera allvarliga olyckor i det elektriska nätverket och i olje- och gasledningar och ha en negativ inverkan på den mentala hälsan i hela regioner.”
En analys av uttalanden från USA:s flygvapen pekar mot det otänkbara: hemliga manipulationer av väderleksförhållanden, kommunikationer och elektriska kraftsystem som ett vapen i global krigföring som gör det möjligt för USA att störa och dominera hela regioner. Väderleksmanipulationer är ett föregripande vapen utan motstycke. Det kan dirigeras mot fiendeländer eller vänligt sinnade nationer utan deras vetskap och användas för att destabilisera ekonmier, ekosystem och jordbruk. Det kan även ödelägga finans- och varumarknader. Att förstöra jordbruket får till effekt att länder blir beroende av matförsörjning och import av spannmål från USA och andra västländer.
HAARP utvecklades som en del av ett angloamerikanskt partnerskap mellan Raytheon Corporation, som äger HAARP-patenten, USA:s flygvapen och British Aerospace Systems, BAES. Projektet är ett av flera gemensamma satsningar i avancerade vapensystem mellan de två försvarsgiganterna.
Idén till HAARP lades fram 1992 av Advanced Power Technologies Inc., APTI, ett dotterbolag till Atlantic Richfield Corporation, ARCO.APTI (inklusive HAARP-patenten) såldes av ARCO till E-systems Inc.1994. E-systems som hade kontrakt med CIA och USA:s försvarsdepartement, ställde i ordning ”Domedagsplanen”, som ”ger presidenten makt att leda ett kärnvapenkrig”. Därefter förvärvades det av Raytheon Corporation, som är bland de allra största underrättelseleverantörerna i världen. BAES var inblandat i utvecklingen av HAARP-antennerna under 2004 tillasmmans med Marina forskningsbyrån.
Installationen av de 132 högfrekventa sändarna anförtroddes av BAES till sitt amerikanska bolag BAE Systems Inc. Projektet togs enligt en rapport i Defence News från i juli om hand av BAES:s avdelning för elektronisk krigföring. I september erhöll det DARPA:s högsta pris för teknisk prestation för utformande, konstruktion och aktivering av HAARP-antennerna.
HAARP-systemet är helt färdigt att användas och ställer på många sätt andra konventionella och strategiska vapensystem i skuggan. Det finns visserligen inga starka bevis för att det kan används militärt. Men dokument från flygvapnet tyder på att HAARP är en integrerad del i militariseringen av rymden. Det är troligt att antennernas arbetsgång redan har testats.
FN:s klimatpanel IPCC har under konventionen UNFCCC mandat att ”analysera sådan vetenskaplig, teknisk och socioekonomisk information som är releventa för klimatförändrig”. Detta mandat inkluderar klimatkrigföring. ”Geo-engineering”, geo-ingenjörskonst, är en erkänd term, men de bakomliggande militära användningsområdena är vare sig föremål för politisk analys eller vetenskaplig forskning på IPCC-rapporternas tusentals sidor eller i de medföljande dokumenten, som baserar sig på expertutlåtanden från 2 500 forskare, politikeransvariga och miljöverksamma.
Klimatkrigföring kan hota mänsklighetens framtid, men har som av en händelse tagits bort ur de rapporter som IPCC nu får Nobels fredspris för.