I fredags besökte Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer Stockholm. Bland annat sa han att försvarsalliansen uppskattar Sveriges deltagande i Natos insatser i Afghanistan, enligt DN:s nätupplaga.
Sverige har ända sedan Nato grundades varit en uppskattad samarbetspartner. I veckan kom ett nytt nummer av Nato Review som ges ut av försvarsalliansen. Där skriver en amerikansk statsvetare, Ryan C Hendrickson, en kortfattad historik ur Natos perspektiv om hur Sverige har lyckats "få ut det bästa av både neutralitet och Nato":
"Trots att Sverige fortsätter att vara 'militärt alliansfritt' är det tydligt att det är allt annat än neutralt när det kommer till Nato. Dess aktiviteter i Afghanistan, Kosovo, i Nato-övningar och i styrkemodernisering visar att Sverige har både den politiska viljan och den militära kapaciteten att vara en verklig 'säkerhetsproducent' (security provider) för de allierade", skriver Hendrickson.
Sverige visar att man kan göra viktiga insatser för att nå "alliansens säkerhetsmål" utan att vara medlem. Det behöver alltså inte vara ett problem att "den allmänna opinionen ännu inte fullt ut stödjer medlemskap i alliansen", skriver Hendrickson.
Det finns bara ett problem - "one area of serious concern" - med Sverige enligt Hendrickson: vi satsar alldeles för lite resurser på militären.
Men Hendrickson kanske inte behöver oroa sig för detta. I EU:s Lissabonfördrag som om allt går vägen ska börja gälla i januari 2009, lovar alla medlemsländer, även Sverige, att förbättra sin militära kapacitet. Och EU:s framväxande militära struktur är så gott som fullständigt harmoniserad med Natos.