Osäkert i halvtid på NPT-konferensen

Översynskonferensen för Ickespridningsavtalet i New York har passerat halvtid, i god tid, till allmän lättnad för de som minns dödläget i förhandlingarna 2005. Men utgången hotas fortfarande av oenighet i avgörande regionala och globala nedrustningsåtaganden.

Fokus i nedrustningsfrågan ligger på att bekräfta de principer och åtaganden som beslutades för tio år sedan, men knappast tillämpades. Det innebär att få Provstoppsavtalet att träda i kraft, förhandla om multilaterala nedrustningsåtaganden, större och oåterligkalleliga nedskärningar i kärnvapenarsenalerna och minska kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken.

Storbritannien, Frankrike och Ryssland hänvisar fortfarande till de nedskärningar och nedläggningar de gjorde i sina kärnvapenkomplex efter Kalla Krigets slut för tjugo år sen, som om de fortfarande kan vila på de lagrarna, medan de i själva verket upprätthåller, moderniserar och förnyar sina kärnvapensystem. Förutom sin gamla policy om att inte tillämpa första tillslag och en villkorslös garanti att inte hota med eller använda kärnvapen mot icke kärnvapenstater, har Kina inte några minskningar att visa upp och Beijing planerar istället att utöka Kinas kärnvapenarsenal.

Undantaget är USA, som har haft mycket att ta igen efter Bush-administrationens dåliga facit för kärnvapen- och internationella avtal det senaste årtiondet. Sedan Obamas tal i Prag förra året om en kärnvapenfri värld, har USA ansträngt sig för att göra nedrustningsåtaganden och visa på reslutat. Presidentens beslutsamhet att skriva under Provstoppsavtalet och det nya START-avtalet med Ryssland och nedrustningsåtagandena i 2010 års kärnvapenpolicy har gett Obama-administrationens insats på NPT-konferensen stor stöd.

Men nyheten att Obama lovat $80 miljarder till att modernisera USA:s kärnvapenarsenal de kommande tio åren har gjort att hans intentioner när det gäller kärnvapennedrustning ifrågasätts. Än så länge är det i FN-korridorerna och på informella möten, och inte på de formella kommitté-debatterna, som fler och fler frågar sig om det går att lita på att Obama kommer att leverera i nedrustningsfrågan och inte bara prata och visionera om en kärnvapenfri värld.

Frustrationen riktar sig inte bara mot USA, vilket visade sig i en het debatt tidigare i veckan, då Irland stödde Sydafrika i att utmana Frankrikes självbelåtenhet med att ta upp att "en minskning av kärnvapenstyrkan innebär inte nödvändigtvis samma sak som ett åtagande om total kärnvapennedrustning." De pekade på att "nedskärningar i kärnvapenarsenalen är välkomna, men de kan ske av många olika orsaker" till exempel ekonomiska överväganden, säkerhetshänsyn och för att förebygga att de hamnar i händerna på terrorister.

Medan Irland specifikt krävde Frankrike på en bekräftelse av kärnvapenstaternas åtagande från 2000 att "uppnå total kärnvapennedrustning", kritiserade Sydafrika Storbritanniens beslut att ta fram en ny generation kärnvapen för att ersätta Trident [deras nuvarande kärnvapenubåtar]. Fler och fler regeringar argumenterar för att den felande länken mellan Obamas vision i Prag och ett förverkligande av nedrustningsåtagandena i NPT är ett nytt avtal som förbjuder kärnvapen helt och hållet.

Glappet mellan tidigare överenskommelser och praktisk handling är också i fokus för debatten om avtalstexten för Mellanöstern. Efter femton år av väntan sedan NPT-konferensen 1995 antog en resolution för ett Mellanöstern fritt från kärnvapen och andra massförstörelsevapen (i utbyte mot arabiskt stöd för att inte sätta ett slutdatum för NPT-avtalet), vill de arabiska staterna se mer än fina ord den här gången. Konferensen kommer säkerligen att rikta en generell uppmaning till Israel, Indien och Pakistan att gå med i NPT, men frågan handlar om vad som kan göras för att få med Israel, det enda landet i Mellanöstern med kärnvapenanläggningar som inte står under internationell kontroll. De arabiska staterna vill att 2010 års NPT-konferens ska innebära en överenskommelse med konkreta steg mot förhandlingar om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern och har därför föreslagit en regional konferens som ska inkludera Israel.

På grund av Israels krav på att uppnå erkännande från sina grannländer och regional säkerhet har USA historiskt sett försvarat Israel från offentlig kritik, trots att de har stått utanför NPT och är väldigt hemlighetsfulla om sina kärnvapen, som tros uppgå till mellan 60 och 200 stycken. Dessutom trycker USA på för att NPT-konferensen ska ta itu med Irans ambitiösa program för anrikning av uran, som många regeringar ser som ett säkerhetsproblem både regionalt och internationellt.

Så halvvägs igenom NPT-konferensen kan fortfarande ingenting tas för givet - speciellt när det gäller nedrustning i Mellanöstern - och utgången är fortfarande oviss.