Krig stoppar inte terrorismen

Att starta krig är terrorism, och dessutom är det helt värdelöst eftersom den krigförande staten inte uppnår sina mål. Det skriver historieprofessorn Howard Zinn.

Det finns en viktig lärdom att dra från USA:s och Israels senaste erfarenheter i Mellanöstern: att massiva och fullständigt urskiljningslösa militära attacker inte bara är moraliskt förkastliga, utan även värdelösa för att uppnå sina mål.

USA, vars krig i Irak började med de så kallade ”chock och fruktan”-bombningarna och fortsätter med dagligt våld och kaos, har fullständigt misslyckats att sina uppnå sina mål – demokrati och stabilitet i Irak. Den israeliska invasionen och bombningen av Libanon har inte heller gett Israel säkerhet; i själva verket har den ökat antalet fiender, i Hizbollah, Hamas och bland araber som inte tillhör någon av dessa grupper.

Jag minns John Herseys novell, "The War Lover", om hur en amerikansk machopilot som älskar att fälla bomber på folk och att skryta om sina sexuella erövringar visar sig vara impotent.

President Bush, som struttar omkring i sin flygarjacka på ett hangarfartyg och proklamerar seger i Irak, har visat sig vara väldigt lik Herseys karaktär, hans skryt är lika stort, hans militära maskineri impotent.

Krigshistorien efter andra världskriget visar på fruktlösheten i storskaligt våld. USA och Sovjetunionen var trots sin enorma militära kraft inte kapabla att besegra motståndsrörelser i små, svaga nationer – USA i Vietnam, Sovjetunionen i Afghanistan – och de tvingades dra sig tillbaka.

Även de "segrar" som de stora militära makterna uppnådde visar sig vara flyktiga. Man kunde förmoda att presidenten skulle kunna förklara talibanerna besegrade efter att ha attackerat och invaderat Afghanistan. Men fyra år senare är Afghanistan ett våldshärjat land, och talibanerna är aktiva i stora delar av det.

De två mäktigaste länderna efter andra världskriget, USA och Sovjetunionen, med hela sin militära makt, har inte kunnat kontrollera utvecklingen i länder som de tyckte tillhörde sina respektive intressesfärer – Sovjet i Östeuropa och USA i Latinamerika.

Bortom den militära maktens inkompetens, och i slutändan ännu viktigare, är det faktum att krig i vår tid oundvikligen resulterar i urskiljningslöst dödande av mängder av människor. För att gå rakt på sak, krig är terrorism. Det är därför "kriget mot terrorismen" är en självmotsägelse. Krigföring av stater, om det är USA eller Israel, är hundra gånger dödligare för oskyldiga människor än terroristattacker, hur brutala de än är.

Ursäkten som alltid ges av Pentagons talespersoner och de israeliska myndigheterna för att fälla bomber där vanliga människor bor, är att det finns terrrorister bland de civila. Därigenom kallas dödandet av oskyldiga människor (i Irak och Libanon) för olyckshändelser, medan terroristernas dödande (11 september, Hizbollahs raketer) kallas avsiktligt.

Det är en felaktig uppdelning, som med lite eftertanke lätt kan motbevisas. Om en bomb släpps på ett hus eller fordon med anledning av att en "misstänkt terrorist" finns där (notera det upprepade användandet av ordet misstänkt som bevis för osäkerheten när det gäller måltavlorna), är dödandet av kvinnor och barn som det får till följd kanske oavsiktligt. Men de är inte en olyckshändelse. En korrekt beskrivning är snarare att det är "oundvikligt".

Om en handling ofrånkomligen kommer att döda oskyldiga människor, är den lika omoralisk som en attack riktad mot civila. Och om man ser till antalet oskyldiga människor som oundvikligen dödats i "oavsiktliga" attacker, och ser att det är mycket, mycket större än det antal som avsiktligt dödats av terrorister, måste man avfärda krig som botemedel mot terrorism.

Till exempel dödades mer än en miljon civila i Vietnam av USA:s bomber, antagligen "oavsiktligt". Slå ihop alla terroristattacker som skett under i hela världen under 1900-talet och de kommer aldrig upp i denna vidriga siffra.

Om det är omoraliskt att besvara terroristattacker med krig, måste vi hitta andra sätt att bekämpa terrorism, inklusive krigsterrorismen. Och om militär vedergällning mot terrorism inte bara är omoraliskt utan även verkningslöst, måste politiska ledare, hur kallblodiga de än är i sina beräkningar, omvärdera sin politik.