Där någon letade olja drabbades människorna svårt

Inbördeskriget i Sudan, som rasat under stora delar av de senaste 20 åren, var inte ett stamkrig utan en kamp om olja. Det menar journalisten Kerstin Lundell i boken Affärer i blod och olja. Offren blev de civila som råkade bo på de tilltänkta oljefälten och oljebolag som Lundin Petroliums ansvar måste därför utredas. Boken belönades med Grävande Journalisters pris Guldspaden 2011.

”Jag träffade Rebecca ett decennium efter dödsskjutningen av maken. Hon är fortfarande ung, men precis som Emanuel Jal blev hon vuxen alldeles för tidigt och änka vid en ålder då vi i Sverige knappt rest oss ur skolbänken. Hon var fortfarande tonåring då hon blev lämnad ensam med tre barn i en krigszon.

Enligt en rapport från Human Rights Watch ”Sudan, Oil and Human Rights” en flera hundra sidor tjock lunta från 2003, attackerades hennes by tre gånger under det här året. Hela byn brändes ner, liksom femtio små kapell, fyra sjukvårdskliniker och fem skolor i näraliggande byar, enligt människorättsorganisationer som undersökt händelserna på oljefälten ingående.När våldet drabbade trakten spelade det ingen roll om byarna hette Koch eller Guitt, eller Dhorbor, som ligger strax söder om Rubkona. De tillhörde alla Block 5 A och skulle tömmas, enligt samstämmiga berättelser därifrån. De personer som jag träffar i Koch och Guitt känner väl till Block 5A och dess gränser. Under kriget lärde de sig var oljan fanns och var den inte fanns, och de flydde sina hembyar till trakter utan oljefyndigheter. Där någon letade efter olja drabbades människorna svårt.”

Utdrag ur Affärer i blod och olja (Ordfront 2010) publicerad med tillstånd av författaren.