Zitzerbloggen
6 augusti 2010

Vi tog oss hela vägen fram!

FN och folkrätt
Nato
miahabo.jpg
Ofog
Miahabo på väg in det militära området vid Vidsel.

Jag blir för varje gång vi gör en grym aktion tillsammans i Ofog lika imponerad och förvånad över hur kunniga och listiga vi är.

Planerna för att äntra bombområdet i Vidsel påbörjades under söndag kväll och på måndag förmiddag den andra augusti körde vi iväg, fullastade och taggade till tänderna.

Mål: ta oss fram till det militära skyddsområdet i Vidsel, Norrbotten för att därefter ta oss in på området och fram till en av radarbaserna.

Syfte: störa den amerikanska militärövningen som påbörjats i Norrbotten samt bryta sekretessen kring Sveriges delaktighet i krig.

Lyckades vi? Om vi gjorde! Vi tog oss fort in på skyddsområdet som endast avgränsas av en gul skylt som varnar för att detta är ett skyddområdet där det övas krig. Vi vandrade i åtskilliga timmar, fem ofog-aktivister, över myr och skog, genom hjortronhav och blåbärsris ständigt omringade av myggsvärmar. Humöret hölls uppe med hjälp av choklad och russin med jämna mellanrum och snabbare än vi hade trott skådade vi "golfbollen", eller radarstationen som var vårt mål.

Skogen tunnades ut och myggsvärmen lättade och så var vi framme vid den obemannade stationen. Hurra! Vi kunde ostört snoka runt, fotografera och kontakta media för att meddela att vi brutit sekretessen. När en polishelikopter dök upp efter ca en timme var vi inte förvånade men desto gladare; tänk om vi skulle få åka helikopter!?

Dessvärre inte, men vi hade befunnit oss inne på bombområdet och därmed kunnat störa den oetiska verksamheten som pågår därinne i närmare sju timmar. Norrbottens trevliga poliser körde oss ut ur området och hela vägen till polistationen i Piteå, ca 13 mil bort, rörde samtalet krigsövningens legitimitet och civil olydnads vara eller icke-vara.

Polisen som körde oss gillade personligen inte att en amerikansk bombövning får äga rum i Norrbotten samt tyckte att civil olydnad var viktigt för demokratin. Det är så fantastiskt varje gång en får höra hur utbrett stödet vi får i kampen mot militarismen faktiskt är.

Ett dygn senare, vilket kändes som en vecka efter allt som hänt, körde vi tisdag förmiddag hem till Luleå med Lady Gaga på högsta volym, otroligt nöjda över vad vi lyckats åstadkomma genom vår aktion och att vi faktiskt tog oss hela vägen.

Nu väntar ett eventuellt åtal och ytterligare chanser att i rätten få visa vilka som egentligen borde ställas inför rätta; fredliga aktivister som kämpar för mänskliga rättigheter eller världens största krigsmakt som välkomnas till Norrbotten för att öva på att bomba civila i Afghanistan?
Låt rättvisan skipas.

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.