Veckan innan jul dog den amerikanske diplomaten Richard Holbrooke.
Och nu läser jag detta eftermäle där Carl Bildt radar upp Hoolbrokes förtjänster som fredsmäklare och kallar honom för "best and brightest" bland diplomater.

Democracy Now har gjort en egen nekrolog. Där presenteras Holbrooke som en av de drivande krafterna bakom krigen i Östtimor, Balkan, Afghanistan, Irak och Pakistan. Jeremy Scahill beskriver Holbrooke som en central figur i den flock av aggressiva, krigshetsande "diplomater" som drivit igenom militariseringen av USAs utrikespolitik och som hyllar krigsbrott när det passar dem. John Pilger kallar Holbrooke för förkroppsligandet av amerikansk rovgirighet.

Det är artigt av Bildt att inte tala illa om de döda. Men att rada upp fiktiva förtjänster för att skriva om historien är knappast värdigt Sveriges utrikesminister. Är det fler än jag som ser kopplingen till att också Carl Bildt utreds av åklagare för delaktighet i krigsbrott i Sudan? I det ärendet använder sig Bildt av samma taktik: han låtsas helt enkelt som att övergreppen inte existerar.

Kanske är det inte så konstigt att Carl Bildt kallar Holbrooke för en "nära vän". Lika barn leka som bekant bäst.