Jag hade precis stigit av planet på Schiphol flygplats och trött efter en lång resa från Spaniens sydkust ville jag snabbt komma på tåget till mitt hem i Amsterdam. Istället möttes jag av en massiv folksamling av väntande människor. Jag hade hamnat mitt i ett surrealistiskt bombhot.

Människor använde flitigt sina telefoner, suckade och väntade. Framför den stora folkmassan stod fyra vakter och blockerade vägen. Det var bara att vänta, men på vad? Som icke-holländsktalande tog det en stund innan polletten trillade ner. En engelsktalande man bredvid mig ringde någon närstående för att be personen söka information om vad som försiggick. Ett äldre holländskt par som hört telefonsamtalet vände sig till honom och förklarade vänligt att det var frågan om ett bombhot och att vissa människor redan väntat i fyra timmar på att få passera. Att en man yttrat att han tänkt detonera en bomb och låst in sig på toaletten och att flygplatsen nu genomsöktes.

”Skjut honom”, utbrast den engelsktalande mannen. Den holländske äldre mannen skrattade stramt och det väcktes en obehaglig känsla i min kropp.

Bombhotet blev en odramatisk historia, den förvirrade mannen hade redan gripits när jag anlände och det hittades ingen bomb. Men för mig väckte upplevelsen många tankar. För det första förvånades jag av att reaktionen hos den väntande folkmassan inte var kraftigare. Uttråkade lekte de med sina mobiltelefoner och föräldrar med barn uttryckte ingen som helst oro - i ett läge då vi inte visste om hotet var allvarligt eller inte. Jag kom på mig själv med att bli irriterad över att tvingas vänta på att få lämna flygplatsen och att det kändes som vilken väntan som helst som så ofta innefattas vid resor. Jag frågade mig själv om bombattentat, genom den internationella nyhetsrapporteringen och genom sin spridning världen över, blivit vardag för oss till den mån att vi reagerar på dem likt vi reagerar på en försening av tåget? Och om det var så att vi kommit till det stadiet att det är politiskt korrekt och socialt accepterat att se en avrättning av bombhotsupphovsmannen som en lösning? Om bomben redan varit utplacerad hade det dessutom inneburit en avrättning utan lösning och därmed enbart en vedergällning.