Don't DU it
Idag skriver Zitzer om hur nyfödda i Falluja fortsätter att dö av gifterna från okonventionella vapen.
Det har dokumenterats väl hur utarmat uran användes i Irakkriget - ammunitionens hårdhet och tyngd gör det effektivt i pansarbrytande syften. I dess spår har sjukdomar som cancer och missbildningar ökat starkt hos både civilbefolkningen och stridande på alla sidor. Mindre känt är att ammuntionen också användes i Jugoslavien och att den troligen fortfarande används i Afghanistan (observatörer hävdar att ammunitionen också använts i Libyen, Somalia och Tjejenien).
Utöver det har utarmat uran också brukats på militära övningsområden. Till exempel avfyrades mellan 1982 och 2008 cirka 6000 granater laddade med sammanlagt 30 ton utarmat uran på skjutfältet Dundrennan på Skottlands västkust.
FN:s generalförsamling har vid tre tillfällen - 2007, 2008 och 2010 - uppmanat medlemsstaterna att informera om användningen av utarmat uran och har också röstat för sanering av bombade områden och kompensation till offren. USA, Storbritannien, Frankrike och Israel röstade emot varje gång, medan Sverige tillhör en mycket liten minoritet av stater som lade ned sina röster.
Inför att frågan ska tas upp en fjärde gång i oktober 2012 har fredsaktivister från Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigsföring bearbetat den svenska regeringen att ändra sig i frågan:
- Sveriges ståndpunkt i denna fråga är alltmer ohållbar. Den växande mängd vetenskapliga data om riskerna med utarmat uran och misslyckandet att skapa en effektiv hantering av kontaminering från konflikter understryker det oacceptabla i dessa urskillningslösa vapen, sade Anita Lilburn från aktionsgruppen under ett seminarium den 15 april i år.
Svensk militär använder sig inte av utarmat uran, men till skillnad från till exempel Belgien har vi inte heller ett förbud mot det. I och med att Sverige blir mer aktivt i Natos krigsföring riskerar vi också att behöva anpassa oss till, och ta konsekvenserna av, Natos användning av utarmat uran. I juni 2011 sade riksdagsledamoten Torbjörn Björnlund (V) att även om det inte finns några bevis för att utarmat uran använts på svensk mark så är det internationella övningsfältet NEAT i norrbotten "en källa till oro". I januari i år uppmanade fem professorer vid svenska universitet regeringen att utreda om svenska soldater i Afghanistan har exponerats för uranvapen och om svenska Bofors tillverkar, eller har tillverkat, vapen som bär utarmat uran.
Fem bra filmer om War Starts Here
Russia Today intervjuar Ofog om Sveriges roll i Nato:
Svt om lägret:
Ofog målar landningsbanan på Vidsel rosa:
Neutralitet på drift - aktion i Luleå:
Angie Zelter om förberedelser för krig och kulturer för fred:
Carl Bildt mörkar krigsbrott
Veckan innan jul dog den amerikanske diplomaten Richard Holbrooke.
Och nu läser jag detta eftermäle där Carl Bildt radar upp Hoolbrokes förtjänster som fredsmäklare och kallar honom för "best and brightest" bland diplomater.
Democracy Now har gjort en egen nekrolog. Där presenteras Holbrooke som en av de drivande krafterna bakom krigen i Östtimor, Balkan, Afghanistan, Irak och Pakistan. Jeremy Scahill beskriver Holbrooke som en central figur i den flock av aggressiva, krigshetsande "diplomater" som drivit igenom militariseringen av USAs utrikespolitik och som hyllar krigsbrott när det passar dem. John Pilger kallar Holbrooke för förkroppsligandet av amerikansk rovgirighet.
Det är artigt av Bildt att inte tala illa om de döda. Men att rada upp fiktiva förtjänster för att skriva om historien är knappast värdigt Sveriges utrikesminister. Är det fler än jag som ser kopplingen till att också Carl Bildt utreds av åklagare för delaktighet i krigsbrott i Sudan? I det ärendet använder sig Bildt av samma taktik: han låtsas helt enkelt som att övergreppen inte existerar.
Kanske är det inte så konstigt att Carl Bildt kallar Holbrooke för en "nära vän". Lika barn leka som bekant bäst.
Censurerad terror
"Äntligen!" twittrade Sverigedemokraternas pressekreterare, Carl Bildt skrev ett symptomatiskt twitterinlägg om terrorism utan att bry sig att kolla fakta först och Expressen hyllade den rena Svensken som om det inte fanns en morgondag. Islamofober har under de senaste åren gjort sitt bästa för att sprida myten att "alla muslimer är inte terrorister, men nästan alla terrorister är muslimer". Och den här veckan har media tillhört dem.
Verkligheten ser dock annorlunda ut. EU:s brottsbekämpande organisation Europol, som har listat statistik över terrordåd i Europa 2006-09, sammanfattar det så här:
Av de 1770 terrordåd som begicks i Europa 2006-2009 utfördes 1596 av högerextremister och separatister, vänsterextremister låg bakom 106, och islamister utförde under samma tidsperiod 6 terrordåd.
Den grupp som i media är synonym med terror låg med andra ord bakom så lite som 0,3 procent av terrorismen i Europa under de senaste 3 åren.
Statistik från FBI förstärker bilden: under åren 1980-2005 låg islamister bakom inte mer än 6 procent av samtliga terrordåd utförda i USA.
Men när jag söker på ordet terrorism på DN eller SvD så handlar 9 av 10 träffar om islamism. Det ger knappast en korrekt bild av den värld som vi lever i. Europas media gallrar fritt bland våldsdåden och rapporterar om dem som det passar.
När en 18-årig nazistsympatisör dödade 8 personer i ett självmordsdåd i Finland 2007, beskrevs det i media inte som ett terrordåd. Istället fokuserade tidningarna på förövaren och vad som fått honom att ta till våld. Varför behandlas detta fall och Taimour Abdul Wahabs sprängning i Stockholm i förra veckan så radikalt olika av pressen?
Carl Bildt kallar kritiken mot twitterinlägget om terrorism för en "pseudodebatt". Men i själva verket är det tvärtom. Muslimer och terrorism kopplas reflexmässigt ihop utan att någon höjer på ögonbrynen. Det smittar av sig på hela samhället: på domare som dömer araber hårdare, på arbetsgivare som inte anställer mörkhyade och på politiker som stiftar diskriminerande och antidemokratiska lagar för att - som det heter - skydda demokratin.
Gamla skämt
Nu har vi haft val. Och var tjugonde svensk bidrog till att den här gamla sketchen blev rolig igen.
En trovärdig man?
Carl Bildt var styrelseledamot i Lundin Oil under den period då företaget rapporteras ha eldat under ett krig i Sudan som kostade 12.000 människor livet. Idag utreds Lundin Oils styrelesledamöter, däribland Bildt, för folkrättsbrott (en anklagelse som bisarrt nog inte har rubbat Carl Bildts trovärdighet under valrörelsen).
Om detta handlar Maj Wechelmanns film "Carl Bildt - En trovärdig man" som idag har premiär på Folkets bio. I filmen intervjuas vittnen till den folkfördrivning som orsakades av Lundin Oils oljeutvinning i Sudan. Här ovanför är trailern. Gå och se!
Uppdatering: Fi:s intersektionalitetsblogg summerar Lundin Oils verksamhet i sex punkter:
1. Skaffa en område om ingen annan är intresserad av – t.ex. på grund av krig2. Se till att liera dig med krigsherren som har makten för tillfället. Är det dessutom en diktator som styr landet – desto bättre
3. Dela på inkomsterna från utvinningen med krigsherren, och se till att dess insats blir att rensa upp området för oljeutvinningen (alternativt mineralutvinningen) från skräp: så som byar och människor – med alla medel, helst riktigt avskräckande medel – så ingen vill komma tillbaka.
4. Hävda för västvärlden att din närvaro är för att hjälpa till att stoppa kriget – allt medan åren går och kriget eskalerar.
5. När den internationella kritiken blir för stark, lägg ner företaget och starta upp det i ett nytt namn.
6. Skaffa en högt uppsatt position i ditt land så att andra makthavare och media håller dig om ryggen.
GRATTIS CARL BILDT!
Muslimskt mode för fred
Lars Vilks fortsätter att ta billiga poäng genom att sparka nedåt. Outtröttlig i kampen för de egna privilegierna att säga vad han vill oavsett omständigheterna. Med lite hjälp av militanta islamister och av medierna har han nu än en gång lyckats spä på fördomarna om muslimer som våldsamma och intoleranta.
I verkligheten är de flesta muslimer mer vana vid att ta emot våld än vid att ge. I Sverige blir moskéer och moskébyggen regelbundet hotade, misstänkliggjorda, attackerade med griskadaver, beskjutna och satta i brand. Om nu Lars Vilks är så oroad över de mänskliga rättigheterna, så skulle han vara trovärdigare om han också tog upp minoriteternas rätt att uttrycka sin religion. Försök bygga en moské nästa gång, Lars, så ska du få lära dig någonting om hur väst lever upp till de demokratiska idealen.
Den tyska gruppen Style Islam har en annan vinkel än Lars Vilks på muslimer och yttrandefrihet. 2006 började de göra tröjtryck som ett svar på medias stereotypa rapportering av muslimer i samband med de danska muhammedteckningarna. Efterfrågan på tröjorna var stor och idag är Style Islam ett etablerat företag som använder mode för att sprida islams fredsbudskap. Kläder och väskor med meddelanden som "Stop Wars" och "Make Çay Not War" säljs över hela världen. I Sverige finns de inte i butiker, men du kan både kolla på och köpa dem på nätet.
PS. Çay är en tesort vanlig i Turkiet.
PS igen. Det mesta som skrivits om Lars teckningar är tyvärr ganska kontextlöst, läs därför gärna denna, fortfarande aktuella, krönika av migrationsforskaren Erik Berggren.
Prenumerera med RSS
