Bomba Libyen – vart ska det leda?
Återigen släpper västvärlden humanitära bomber över ett fattigt land, och uppslutningen är närmast total.
Hur man ska reagera när en diktator kallar sin egen befolkning för råttor, attackerar demonstranter med bombplan och hotar med blodbad är ingen lätt fråga. Men det minsta man kan kräva av våra medier är att de presenterar olika infallsvinklar på problemet. Som det ser ut nu verkar det vara en självklarhet att bomber är vägen framåt.
Här på Zitzer kommer vi att återkomma med fler analyser på temat, men tills vidare bjuder vi på lite länkar och videoklipp. Se till exempel journalisten och författaren Jeremy Scahill på Democracy Now:
Eller läs Phyllis Bennis artikel på Znet:
Natos kärnvapen blir kvar
Om du lyssnat för mycket på Obamas tal om en kärnvapenfri värld och börjat tro att han tänkte avskaffa USA:s kärnvapen kan du kolla på den här videon. En lång intervju med en Nato-man som nyanserar det hela lite grann:
Vad skulle du göra för en triljon dollar?
Ungefär just nu beräknas de amerikanska kostnaderna för krigen i Afghanistan och Irak ha passerat en ny nivå: en triljon dollar.
Gänget bakom dokumentärkampanjen Rethink Afghanistan har gjort en kul app på Facebook där man själv kan fylla i hur man skulle använda en sådan summa. Till exempel kan man "anställa alla afghanska arbetare i ett år" för 12 miljarder dollar. Eller "köpa Facebook, Twitter och LinkedIn" för 14,2 miljarder. Kul och smart, testa själv! Det är förvånansvärt svårt att lyckas spendera en triljon.
Britterna äntligen krigströtta
Sju av tio britter vill att deras soldater ska lämna Afghanistan inom ett år, läser jag i Göteborgsposten. Efter åtta år verkar åsikten/insikten att kriget inte kan vinnas ha slagit rot hos folket i den forna imperiemakten.
47 procent anser enligt samma opinionsundersökning att kriget ökar risken för terrordåd i hemlandet, medan 44 procent tror som regeringen, att kriget minskar risken.
Premiärminister Gordon Brown säger: – Historien har visat att varje gång britterna har sett utanför sina egna gränser har vi blivit starkare.
Ett anmärkningsvärt uttalande när det kommer från en brittisk premiärminister kan tyckas. Men det här är å andra sidan mannen som sagt till journalister att "tiden är förbi när Storbritannien måste skämmas för imperialismen. Det borde vi fira!"
233 britter har dött i Afghanistan sedan 2001, varav 96 i år. Så man kan förstå att britterna vill ha slut på eländet. Men det egentliga argumenten är förstås helt andra: Afghaner dör en masse och invasionen och ockupationen var orättfärdig från första början. Frågan är inte om vi "blir starkare av att se utanför våra egna gränser" utan med vilken rätt vi gör det.
I Afghanistan har det gjorts en annan opinionsundersökning om de utländska styrkornas närvaro. 18 procent vill ha fler soldater. 44 procent vill ha färre.
Vågar man hoppas?
Obama verkar så härlig. Hoppas att han fortsätter vara min kompis.
Det är som om Bush har kopplat ett hopplöshetens grepp om min strupe. Ett grepp som började kännas naturligt, som om det alltid skulle vara där.
Men när Obama talar får jag en känsla som jag hade glömt hur den känns: hopp om världen. Han har fullständigt översköljt oss med symbolhandlingar som befriar. Första dagen i tjänst beordrade han ju att Guantánamo skulle stängas och tortyr förbjudas. Dessutom utsåg han snabbt och överraskande ett någorlunda vettigt Mellanösternsändebud, verkar det som.
Och som om inte det var nog så läser jag idag att han valde att ge
sin första tv-intervju som president till en arabisk tv-kanal, al-Arabiya. Han sa bland annat att USA inte är den muslimska världens fiende. Ett uttalande som borde vara självklart men inte är det. Han sa också att Iran kommer att finna en utsträckt hand om det väljer att öppna sin knutna näve.
Det fina med Obama är att han är så ny. Vi kan precis som det amerikanska folket har gjort lägga alla våra förhoppningar hos honom.
Visserligen har han redan fattat sitt första beslut om en militär aktion, en räd mot "extremister" i Pakistan. Visserligen verkar han vara på helt fel spår i Afghanistan där han vill fortsätta slåss tills kriget mot terrorismen är "vunnet". Visserligen har han skaffat sig en utrikesminister som verkar ha förmågan att ställa sig på Israels sida vad som än händer.
Men man mår ju gott av att hoppas. Av att tänka att man har en kompis i Vita huset för första gången någonsin.
Tydligen tänker ryssarna likadant, de meddelar nu att de fryser planerna på att placera misiler i Östersjöområdet. Missilerna var tänkta som ett svar på USA:s robotsystem som är under uppbyggnad i Östeuropa, men på grund av att Moskva tycker sig se "en annan och positiv attityd från Obama gentemot Ryssland" läggs planerna på is.
Jag tänker hoppas ett tag till. Kanske allt dåligt som det egentligen finns skäl att vänta sig från Vita huset ändå inte kommer?
Kul Natospel
Vill du ha bättre grundkoll på Nato? Testa det här spelet på deras hemsida.
Spelet Mapmania är ett slags modernt blindkartespel för den som vill lära sig mer om vilka länder som är med i Nato och i Partnerskap för fred och andra Natowannabeorganisationer. Äntligen något lajbans från Nato!
Detta händer i Georgien - hela listan
Snart två veckor har gått sedan Georgiens förödande attack på utbrytarprovinsen Sydossetiens huvudort. Västliga medier har varit fyllda till brädden med förenklingar om den ryska onda björnen. Men även de som har en mer nyanserad syn på kriget har hunnit producera en del texter.
Om du läser nedanstående artiklar lovar jag dig att
du får i dig mer vettigt om konflikten än din tv-apparat har gett dig
under två veckor.
1. Som utgångspunkt länkar vi ändå till ett exempel på hur det kan låta i huvudfåran. Under rubriken Låt inte den mörka kraften vinna jämför Svenska dagbladets ledarsida Ryssland med det onda imperiet i Star Wars-filmerna. Visserligen skriver författaren att det är svårt att förstå Georgiens inledande angrepp, men i övrigt går ledaren ut på att EU borde ha markerat tydligare mot Ryssland. Georgien beskrivs som "ett kompisland".
2. Det finns faktiskt andra perspektiv i de stora medierna, även om de drunknar i den enorma mängden ensidiga Rysslandsfördömanden. På Göteborgs-Postens ledarsida kunde man den 18 augusti läsa i en krönika att kritiken mot Ryssland måste vara nykter för att vara trovärdig, och att "den georgiske presidenten, Micheil Saakasjvilis, beslut att med våld återta utbrytarrepubliken Sydossetien och beordra raketanfall mot dess huvudstad Tschinvali, har möts med en förvånansvärt överslätande attityd. Enligt vad som hittills framkommit var det trots allt denna inledande offensiv som skördade de flesta civila dödsoffren."
3. Här på Zitzer har vi en analys av Andreas Hedfors där han påpekar att den georgiska attacken följde direkt på en amerikansk-georgisk militärövning. Under två veckor fanns omkring 1000 USA-soldater i landet och sedan gick de georgiska trupperna i princip "utan att lägga ner vapnen" till angrepp mot Tschinvali. Andreas tar också upp det som är så uppenbart men ändå sällan nämns: att USA och dess allierade inte har någon trovärdighet i fördömandena av Ryssland efter äventyren i bland annat Irak.
4. I en annan analys
från den kanadensiska tankesmedjan Global Research går Michel
Chossudovsky ännu längre och menar att det finns skäl att tro att USA
inte bara visste om attacken på förhand utan antagligen var med och
planerade den. Han presenterar inga bevis för detta utan grundar
snarare antagandet på kännedom om hur det brukar se ut. Vi har
publicerat en översättning av hans text på Zitzer.
Chossudovsky menar också att målet med attacken inte alls verkar ha
varit att återta kontrollen över Sydossetien, utan att skapa så mycket
civila skador som möjligt (därför attackerades bostadsområden och
universitetet, snarare än myndighetsbyggnader) och destabilisera
regionen. USA:s syfte med detta ska ha varit att locka fram en
konfrontation mellan västmakterna och Ryssland.
5. I en text i
Washington Post presenterar en kolumnist under vinjetten "White House
Watch" en närmast oändlig lista med citat och källor som visar på att
USA bär en stor del av ansvaret för Georgiens attack.
6. Sovjetunionns sista president Michael Gorbatjov skriver i en intressant artikel i samma tidning bland annat att:
"What happened on the night of Aug. 7 is beyond comprehension. The
Georgian military attacked the South Ossetian capital of Tskhinvali
with multiple rocket launchers designed to devastate large areas.
Russia had to respond. To accuse it of aggression against "small,
defenseless Georgia" is not just hypocritical but shows a lack of
humanity."
Gorbatjov reagerar också på att USA har uttalat att Georgien ligger inom dess "nationella intressesfär".
7. Och en lång bakgrund till konflikten kan man få av en professor i internationella relationer på den utmärkta nätsajten Znet. Den som bara vill läsa om det senaste händelseförloppet kan scrolla ner till mellanrubriken "Lead-up to the Current Crisis".
Trevlig läsning!
Spännande ny tv-kanal
I morgon när Natos toppmöte i Bukarest drar igång ser också en ny tv-kanal dagens ljus. Natos egen internet-tv ska täcka "allt som har med Nato att göra". Om det är sant ska det bli väldigt spännande.
Jag ser till exempel fram emot att få se ett specialprogram om Natos hemliga arméer som använde sig av terror för att förhindra socialistiska valsegrar i Italien. Och jag kan knappt bärga mig tills jag får se en diskussion om när Natos krig i Afghanistan egentligen kommer att leda till fred.
Jag är också spänd på att få veta exakt vad Nato gör i Irak och hur man tänker kring de dåliga relationerna med Ryssland på grund av alliansens utvidgning till postsovjetiskt territorium.
Kort sagt: det är upplagt för många spännande tv-kvällar!
Kolla in www.natochannel.tv, som startar i morgon, onsdag den 2 april.
Svar till en anonym alban
Vi har inte fått så mycket läsarreaktioner på Zitzer ännu, men här om dagen trillade det in ett läsvärt stycke där jag blev kallad för äckel.
I min analys av Kosovofrågan från i december skrev jag att det är en förenkling att säga att serberna var förövare och kosovoalbanerna offer vid det senaste kriget på Balkan (1999). Bland annat lyfte jag fram det faktum att starka krafter inom det kosovoalbanska samhället inte ser självständighet utan ett Storalbanien som slutmålet. Ungefär som personen bakom följande meddelande verkar tycka.
För tio år sedan visste du inte att Kosova fanns nu tror du kan allt om det, du läser kanske mycket tidningar och vill bli expert på balkan gör inte bort dig så lätt för helvete låt kosova bli du fattar inget ditt jävla äckel du vill jämföra albaner och serber likadant trots all grymheter de har gjort...inte kosovo utan vi ska ta hela vårt kära land och det är halva serbien för det var våras förfäder land läs mer om albaner ,,kosova är albernas har alltid varit kommer så bli ni erupa-horan som styckade albanernas land i flera bitar ingen som nämge för ni är lika blodtöstiga som satan-serber...albner är besta och goda folket i planeten darför har ingen kunna och kommer inte göra att assimilera de. ALBANERANA ÄR FAR TILL GREKLAND OCH ANTIKA ROM...
Ska vi ta och dissekera det här resonemanget lite grann?
1. För det första ska jag ge skribenten rätt i att jag inte visste vad Kosovo (eller Kosova, det albanska namnet) var för 10 år sedan. Jag var 17 år och hade aldrig hört talas om det, vad jag minns.
Däremot förbryllar det mig att man kan tro att det är med hjälp av tidningarna som jag har bildat mig min uppfattning. Jag skriver ju bland annat att det inte pågick något folkmord i Kosovo i början av 1999, innan Nato började bomba. I dagstidningarna beskrevs Milosevic som en samtida Hitler vid den här tidpunkten. Clinton gjorde den jämförelsen i ett tv-tal (Aftonbladen 24 mars 1999) och Lars Leijonnborg var inte sämre när han talade i Sundsvall vid ungefär samma tidpunkt (TT-telegram 25 mars 1999). Även krönikörer och insändarskribenter satte H-ordet på sina papper under månaderna före bombkriget, visar en snabb sökning i Mediearkivet där man hittar artiklar från många dagstidningar.
En likadan sökning i arkivet visar att uttrycket "etnisk rensning" och ordet "Kosovo" användes tillsammans i 17 artiklar från nyåret 1999 till den dag då de första bomberna föll, den 25 mars. Kombinationen av orden "Milosevic" och "folkmord" förekommer i 27 artiklar under samma period.
2. Skribenten menar att jag vill jämföra serber och albaner "trots alla grymheter de [serberna] har gjort".
Jag tror man ska akta sig för att försöka göra en värdering av hur god en folkgrupp är. Människor är människor. Serber begick en ruskig mängd övergrepp, men det finns ju inget som säger att albaner inte skulle ha gjort samma sak i en omvänd situation. I själva verket har ju 200 000 serber drivits ut ur Kosovo efter kriget (jämfört med upp emot en miljon albaner som drevs ut av serbiska styrkor under bombningarna). Med skribentens ord "satan-serber" och att "vi ska ta hela vårt kära land och det är halva Serbien" i bakhuvudet känner jag mig inte helt trygg i att nationalismen är mindre farlig i albanska händer än i Serbiska.
3. Europa-horan styckade Albanien. Javisst, så är det. Det är inget snack om att de europeiska stormakternas kolonialism och egoistiska kartritning har skapat, eller åtminstone kraftigt förvärrat, massor av problem på Balkan. Vi är helt överens. Att skapa ett Storalbanien är dock inte mer möjligt eller legitimt än att skapa ett Storserbien, ett Storkroatien eller ett Storbosnien. Allt det här har försökts. Det ledde till krig, mord och etnisk rensning. Det är idéer som måste skrotas och begravas. Det är just därför EU borde fundera på hur det använder sina krafter. Nu stöter man på för etnisk separatism. Kanske - men jag ska inte påstå att jag är säker på detta - vore det bättre att använda maktmedlen till att förmå Kosovo att stanna kvar i Serbien och försöka skapa en stat där fler än en folkgrupp kan leva. Det är i alla fall en möjlighet som borde övervägas.
4. Albaner är besta och goda folket i planeten darför har ingen kunna och kommer inte göra att assimilera de. ALBANERANA ÄR FAR TILL GREKLAND OCH ANTIKA ROM...
Jag tror inte på att egenskaper som godhet har med biologi att göra. Det finns inget "bästa folket på planeten". Så är det bara.
Nu har den så kallade Europavännen Boris Tadic vunnit presidentvalet i Serbien. Kosovo kommer å sin sida att utropa självständighet när som helst. Låt oss hoppas att det går oblodigt till. Tadic lär inte gripa till våld, men många serber lär nog fortsätta drömma om att ta tillbaka provinsen länge än. Precis som många albaner fortsätter att drömma om att "ta halva Serbien".
Prenumerera med RSS
