Fångar för fred
Alltså jag kan förstå att folk blir fascister och sovjetkommunister. Det är snyggt när alldeles för många människor går i raka led och rör sig uniformt. Men ännu härligare blir det naturligtvis när människomassorna visar sig vara helt icke-totalitära till sinnet och bara vill sprida ett budskap om dans och fred. Kolla speciellt slutet på den här videon, som är ett slags uppföljare på fångar-dansar-Thriller-dansen som du säkert har sett på Youtube (37 miljoner andra har i alla fall gjort det).
Yttrandefriheten hotar demokratin?
"I ett demokratiskt land borde ingen tillåta ett sådant demoniserande resonemang ..."
Så reagerar israeliska utrikesministeriets talesperson Yigal Palmor på ett reportage i Aftonbladet som anklagar den israeliska armén för organstöld.
Han menar att anklagelserna helt klart uppmuntrar till hatbrott mot judar och att det därför är odemokratiskt att låta dem tryckas.
"Detta är en artikel som sprider skam över svensk demokrati och hela den svenska pressen", fortsätter han i ett citat som enligt DN återfinns i praktiskt taget varje israelisk tidning.
Den enda officiella svenska reaktionen på angreppet mot pressfriheten har kommit från vår ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin, som djupt beklagar att reportaget publicerats och säger att ansvaret faller på chefredaktören.
Läs Aftonbladets artikel av Donald Boström.
Vågar man hoppas?
Obama verkar så härlig. Hoppas att han fortsätter vara min kompis.
Det är som om Bush har kopplat ett hopplöshetens grepp om min strupe. Ett grepp som började kännas naturligt, som om det alltid skulle vara där.
Men när Obama talar får jag en känsla som jag hade glömt hur den känns: hopp om världen. Han har fullständigt översköljt oss med symbolhandlingar som befriar. Första dagen i tjänst beordrade han ju att Guantánamo skulle stängas och tortyr förbjudas. Dessutom utsåg han snabbt och överraskande ett någorlunda vettigt Mellanösternsändebud, verkar det som.
Och som om inte det var nog så läser jag idag att han valde att ge
sin första tv-intervju som president till en arabisk tv-kanal, al-Arabiya. Han sa bland annat att USA inte är den muslimska världens fiende. Ett uttalande som borde vara självklart men inte är det. Han sa också att Iran kommer att finna en utsträckt hand om det väljer att öppna sin knutna näve.
Det fina med Obama är att han är så ny. Vi kan precis som det amerikanska folket har gjort lägga alla våra förhoppningar hos honom.
Visserligen har han redan fattat sitt första beslut om en militär aktion, en räd mot "extremister" i Pakistan. Visserligen verkar han vara på helt fel spår i Afghanistan där han vill fortsätta slåss tills kriget mot terrorismen är "vunnet". Visserligen har han skaffat sig en utrikesminister som verkar ha förmågan att ställa sig på Israels sida vad som än händer.
Men man mår ju gott av att hoppas. Av att tänka att man har en kompis i Vita huset för första gången någonsin.
Tydligen tänker ryssarna likadant, de meddelar nu att de fryser planerna på att placera misiler i Östersjöområdet. Missilerna var tänkta som ett svar på USA:s robotsystem som är under uppbyggnad i Östeuropa, men på grund av att Moskva tycker sig se "en annan och positiv attityd från Obama gentemot Ryssland" läggs planerna på is.
Jag tänker hoppas ett tag till. Kanske allt dåligt som det egentligen finns skäl att vänta sig från Vita huset ändå inte kommer?
Prenumerera med RSS
