Jubilaren Guantánamo – inget att fira
Guantánamo fyller tio år, ett fångläger som aldrig borde funnits.
Den 11 januari 2002 välsignade president George W Bush ett fångläger i Guantánamo. Tio år har nu passerat, en lång tid för ett fångläger som aldrig borde ha funnits. Moraliskt går fånglägret aldrig att försvara, men att avskaffa det är lättare sagt än gjort.
President Barack Obama gav det tolv månader. Sammanlagt har nu 779 personer förts till Guantánamo och idag sitter 171 kvar, i varierande grad av juridisk limbo. En del väntar på rättegång, andra anses för farliga för att släppas men kan inte heller åtalas på grund av bristande bevis eller för att de är för misshandlade och torterade för att överhuvudtaget kunna infinna sig i en rättegångssal. Ett land som beter sig så framstår inte som en rättvisans och demokratins högborg.
Den 11 september 2001 våldtogs demokratin och Sverige slöt upp bakom rättvisans och demokratins högborg – USA. I ett sådant skymningsläge får abstrakta reflektioner inte stå i vägen. Varje krig kräver offer och vad betyder mänskliga rättigheter när din dotter, din syster och mor våldtagits!? Du är väl inte mot rättvisa eller tycker du demokrati är något dåligt!?
Resonemanget, motargumenten och motfrågorna är förvirrande men svaret är enkelt: Stäng Guantánamo och ta hem de svenska soldaterna!
Afghanistan allt våldsammare
Enligt FN ökar våldet i Afghanistan, men Nato hävdar motsatsen.
Under årets åtta första månader steg våldet med 39 procent jämfört med samma period 2010. Huvuddelen av ökningen tillskriver rapporten fler väpnade sammanstötningar och fler (25 procent) vägbomber. Framförallt är det i det sydliga och sydöstliga Afghanistan våldet ökar. Rapporten anger två tredjedelar av ökningen till dessa regioner.
Enligt ISAF föll antalet angrepp från "rebellerna" i juli i år jämfört med samma månad i fjol med en femtedel, 20 procent.
– Antalet egentliga fiendeangrepp minskar. Det är vad vi observerar. Det indikerar att våldet minskar, säger Nato-talesmannen brigadgeneral Carsten Jacobson till den pakistanska tidningen The Dawn på ett pressmöte i Kabul.
2100 våldsamma händelser per månad har enligt FN kopplingar till kriget. Samtidigt orsakar bombkriget fler och fler civila dödsoffer. I juli dödades 38 afghaner av luftangrepp – det högsta antalet sedan februari förra året.
– När talibanerna störtades, trodde vi att det världssamfundet skulle ge oss säkerhet, men så blev det inte. Istället har de dödat civila, snarare än att döda talibanerna, säger ingenjören Sharif Siddiqui i Kabul till tidningen Irish Examiner.
I samband med årsdagen av USA:s angrepp på Afghanistan samlades demonstranter även i Kabul. Flera hundra män och kvinnor krävde slut på kriget. De bar plakat med texten "Ned med ockupationen", brände stjärnbaneret och ville se USA-soldaterna och Nato lämna landet. USA anklagades för massakrer på civila och Hamid Karzai kallades för USA:s marionett.
– Sedan invasionen för 10 år sedan har vi bara upplevt lidande, instabilitet och fattigdom i vårt land, sade Hafizullah Rasikh, en av dem som organiserat demonstrationen, till Reuters.
Enligt Der Spiegel anser knappt fyrtio procent av afghanerna att Nato garanterar säkerheten i landet. Det är en minskning från 45 procent förra året. Fler än varannan, 56 procent, betraktar Nato som en ockupationsmakt och 60 procent förutspår inbördeskrig när Nato lämnar landet.
Opinionsundersökningen har genomförts sedan 2008 av tyska Konrad Adenaurstiftelsen i samarbete med Kabul Universitet och omfattar 5000 personer i fem provinser.
Fångar i afghanska fängelser eller i förvar hos landets underrättelsetjänst och polis utsätts för tortyr. Systematisk tortyr. Även barn mellan 14 och 17 år.
Det visar en rapport från UNAMA, FN:s Assistance Mission in Afghanistan. FN fann "övertygande bevis" för att underrättelsetjänsten har använt systematisk tortyr i sina fängelser i Kandahar, Herat, Khost och Laghman. Även högkvarteret i Kabul pekas ut.
Rapporten har utarbetats mellan oktober i fjol och augusti i år. Rapportörerna har besökt 47 fängelser i 22 provinser och ställt frågor till 379 fångar. Slutsatsen är att åtminstone hälften av de utfrågade utsatts för tortyr i samband med förhör.
– Tortyr är enligt internationell lag en av de mest allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, enligt afghansk lag är det ett grovt brott och enligt båda är det strängt förbjudet, säger Georgette Gagnon, UNAMA:s ansvariga för mänskliga rättigheter.
Trots den frispråkiga rapporten anser sig FN:s särskilda sändebud till Afghanistan, svensken Staffan de Mistura, inte kunna dra slutsatsen att avslöjandena i rapporten tyder på institutionaliserad misshandel i Afghanistan eller att det ingår som en del i den afghanska regeringens politik.
I Sverige tycks det knappast pinsamt att samverka med samma myndigheter och att vara allierad med USA. Det blir knappast ens debatt.
Guantánamo, Ghezali och Sveriges svek
Fullkomligt osannolikt. Inte desto mindre sant. Nu avslöjas hemliga papper om fångarna på Guantánamo.
Avslöjandena bekräftar vad vi vetat länge. Igen kan vi läsa svart på vitt: bevisningen var närmast farsartad. Om det inte vore så allvarligt.
I 930 dagar, i tre år, hölls Mehdi Ghezali som fånge i på den ökända militärbasen Guantánamo. Rättsvidrigt. I sig ett övergrepp.
Och svensken var inte ensam.
Och Guantánamo var inte det enda fånglägret. Runt om i Europa hölls människor inspärrade.
Utanför Kabul har USA utvidgat sitt specialfängelse på militärbasen Bagram, som rätteligen borde vara lika ökänt som Guantánamo.
Överallt tortyrliknande behandling. Överallt tortyr.
Kriget mot terrorismen var aldrig gångbart i svensk opinion. Det kritiserades, det fördömdes. Det tillskrevs ett vettlös president – men sedan kriget mot terrorismen inleddes har Sverige deltagit. Med fler och fler soldater i Afghanistan.
Det har här hos oss kallats något annat, motiverats med andra ord, förskönande omskrivningar som fredsbevarande eller – när det hettat till – fredsframtvingande.
Snedsprång som egyptiernas avvisning till tortyr har uppmärksammats och fått sin beskärda del av den rättmätiga kritiken. Ifråga om Ghezali stod den civiliserade opinionen bakom kravet på frigivande.
Som en mäktig underström fanns dock stödet för den militära insatsen i Afghanistan. Deltagandet i Isaf, närmandet till Nato, uppslutningen bakom USA, den militära insatsen frikopplades från det kritiserade kriget mot terrorismen.
Där och då dök Barack Obama upp. Han fördömde Guantánamo, lovade stänga fånglägret och föra de skyldiga (märk väl: de tillfångatagna, de misstänkta, inte de som beslutat och begått övergreppen) till domstol.
Denne inspirerande presidentkandidat lovade att avsluta Irakkriget och att slutföra Afghanistankriget. Han tog avstånd från krig mot terrorism samtidigt som han gjorde utfästelser om seger i Afghanistan.
För att nå detta mål talade denne förändringarnas man allt mer om en ny strategi: militär och civil "surge". (När presidenten Nixon och dr Kissinger bombade för fred i Vietnam var termen eskalering.) Endast militär upptrappning var inte nog för att vinna. Med en så enögd och enbent politik hade USA dittills inte kommit någon vart. Mer av både och behövs. Men mest militär...
Obama talade som vore han nästan svensk. Civilt och militärt, det var Sveriges strategi att försvara freden. På två ben, på egna ben. Mitt uppi USA:s krig. Fan tro't.
Barack Obama lovade när han tillträdde som president att inom ett år stänga Guantánamo. Change – ett löfte, inte ett hot.
Professorn i folkrätt, Ove Bring, menar att Obama misslyckats med sin ambition. Bring säger att Obama "inte kunnat få med sig vare sig tillräckligt många av sina egna eller republikanska senatorer. Han har misslyckats."
Sannerligen. Eller?
I mars gjorde Barack Obama, samme man som bringade hopp om förändring, med sin namnteckning ordningen med fängslanden på obegränsad tid laglig. Den ordning som under företrädaren George Bush kritiserades för att vara "a legal black hole".
Change, förvisso. Fast inte i den riktning som förväntats. Misslyckande? Nja.
Professor Bring tror inte att de nya avslöjandena om Guantánamofångarna kommer att få direkta konsekvenser för fånglägrets framtid. Han håller för helt uteslutet att USA självt skulle ställas till svars för övergreppen på militärbasen.
Förmodligen korrekt konstaterar professorn: Det finns inte samma folkopinion mot Guantánamo som under Bush, säger Bring till DN.
USA kommer alltså undan.
Vi har som nation och stat avhängt oss möjligheterna att agera efter eget huvud. Genom att ansluta oss till Natos krigföring i Afghanistan, och därmed i praktiken till det krig mot terrorismen, som ytterst få i Sverige ställer sig bakom, har regeringar och riksdag givit upp vår självständighet och viktiga principer som vårt samhällsskick vilar på.
Konststycket utförs med dubbel, så kallad kreativ bokföring och ett inte så litet mått av hyckleri.
Den som tiger samtycker. Vi accepterar uttrycken för kriget mot terrorismen, i Afghanistan som i Guantánamo.
Ytterst handlar det om Sveriges vilja, om vår vilja och vår förmåga, att stå upp för grundläggande rättsprinciper i det internationella umgänget.
När utrikesminister Carl Bildt talar om militärt och civilt eller inte säger något alls, då är det upp till det svenska civila samhället, till var och en medborgare, till mig och dig, att sätta ner foten.
Vår demokrati och våra rättsprinciper, hela världens frihet och fred, är faktiskt inte tomma ord för festtalen, det är de värden vi försvarar.
Så hänger en Mehdi Ghezalis öde samman med säkerhetspolitiken i stort. Med kampen för fred.
Soldaterna ska hem och ställen som Guantánamo ska stängas.
Det osannolika fortsätter, pågår i detta nu.
Prenumerera med RSS
