Uppdaterad 2011-11-09
Mellan 1997 och 2001 beordrade den Sudanesiska regimen flera gånger in trupper i Unityprovinsen i södra Sudan. Under samma period investerade Lundin Oil, numera Lundin Petroleum, stora resurser för att utvinna olja i området.
Enligt en rapport från 2010 sammanställd av European Coalition on Oil in Sudan (ECOS), en sammanslagning av femtio frivilligorganisationer, kan uppemot tio tusen människor ha dödats och nästan tvåhundra tusen ha drivits på flykt som ett resultat av truppernas intåg i Unityprovinsen.
Den sudanesiska regeringens officiella motiv var att de militära operationerna var ett led i det inbördeskrig landet befann sig i. Men James Pul, administrativ chef i Guit, en stad i Unityprovinsen där där Lundin Oil främst var aktiva och där övergreppen skedde, hävdar att det var en medveten strategi från regeringens sida att tvångsförflytta befolkningen för att hjälpa oljebolagen.
Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt satt mellan åren 2001 och 2006 som styrelsemedlem i Lundin Petroleum. Det har gjorts både nationella och internationella undersökningar av företagets agerande och roll i den militära kampanjen i södra Sudan under denna tid. Från vissa håll har det hävdats att man för att underlätta oljeutvinningen inte bara var passiv till den sudanesiska regeringens folkrättsbrott, utan också var med och initierade aktionerna. Genom att Lundin Oil var de som fann oljan i området anser man att företaget hade ett moraliskt ansvar för vilka följder fyndet hade.
Uniteprovinsen förändrades kraftigt av oljeutvinningen. Tidigare var det ett område med byar, gårdar och ett aktivt samhälle. Efter den sudanesiska regimens militära kampanj upphörde nästan all aktivitet i området befolkningen minskats radikalt. Handeln var försvunnen, gårdarna brända och folket bortförda eller dödade. Bildt och Lundin Petroleum hävdar bestämt att man hade strikt kontroll över det man gjorde, och att man inte bidragit till folkrättsbrotten som skedde. Man säger även i ett uttalande på sin hemsida att man följde etiska riktlinjer och att det man gjorde bidrog till en ekonomisk och humanitär utveckling i regionen. James Pul håller med om att man bidrog till utveckling till en viss del. Man byggde sjukvårdskliniker och en skola och bidrog med infrastruktur, men det först efter stora påtryckningar.
Trots starka krav från den politiska oppositionen, Amnesty och flera andra ledande människorättsorganisationer vill Sveriges regering inte tillsätta en utredning för att undersöka kopplingen mellan folkrättsbrotten, Lundin Petroleum och Carl Bildt. Inte förrän 2010 inleddes en förundersökning, och då av den Internationella åklagarkammaren. Regeringen förklarar sin brist på handling med att man inte vill döma i vad som skett i ett enskilt fall hos ett privat företag. Förundersökningen i sig kom som en reaktion på den tidigare nämnda rapporten, där det hävdades att det finns ett samband mellan den sudanesiska regeringens handlande och vad som gynnade Lundin Petroleum. Egbert Wesserlink, en av författarna bakom ECOS-rapporten, förklarar att Lundin Petroleum själva inte låg bakom brotten utan att man hyrde in sudanesiska officerare för att ansvara för säkerheten. Dessa officerare hyrde i sin tur in miliser, som var de som utförde brotten.
Som belägg för att Lundin Petroleum inte var omedvetna om vad som pågick finns en video där Ian Lundin, företagets VD, under en resa i Sudan stöter på en grupp barnsoldater. Han är förfärad över att se barn med vapen och ser chockad ut. Men om Lundin Petroleum och deras säkerhetsstyrkor inte haft något samröre med milisen som barnsoldaterna tillhörde hade hans resa troligtvis tagit slut där och då.
Carl Bildts roll i detta är oklar. Som styrelsemedlem hade han inflytande över hur företaget styrdes, men var naturligtvis inte ensamt ansvarig för detta. Vad som också är svårt att påvisa i ett eventuellt åtal mot Bildt och Lundin Petroleum är medvetenhet om vad man bidrog till, och att man skulle ha använt sig av miliserna just för att kunna göra sig av med lokalbefolkningen och därmed underlätta och effektivisera oljeutvinningen. Det finns argument och uttalanden från Lundin Petroleum som antyder att de varit medvetna om vad som skedde. Det svåra är dock att avgöra huruvida Bildt och Lundins verkligen var okunniga om vad som skedde, valde att inte se eller stödde vad som skedde. Vad man dock inte kan komma ifrån är att grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna skedde rakt under näsan på den man som senare kom att bli Sveriges utrikesminister.
Vad tycker du?