Gå och se den! Perspektivet är viktigt. Filmarna följer de unga danska soldaterna från till den framskjutna basen Armadillo.
Filmarna är alltså inbäddade. Det är problemet men också styrkan: vi möter det Vietnam... förlåt, Afghanistan, som soldaterna möter. Vi är precis som de åskådare, på besök i ett land vi inte känner. Som de möter vi människor vars vardag vi inte har kunskap om. De afghanska ungdomarnas och barnens kommentarer får vi översatt för oss på textremsan, den förståelsen har inte soldaten som isolerad och vilsen men beväpnad och stöddig hör på dem och – försöker knyta kontakt?
Filmens regissör Janus Metz säger sig inte vilja ta ställning för eller emot den danska militära närvaron i Afghanistan. Han har velat visa vad krig gör med människor. Sedan får vi som ser den själva tänka, slutsatserna är det upp till mig och dig att dra.
Den film han har gjort visar på krigets grymhet, på hur det skadar enskilda och samhällen. Den tvingar fram frågor om krigets karaktär som dess anhängare måste besvara. Det är vad jag med mina glasögon ser.
Dansk Folkepartis försvarspolitiske talesman ser i filmen ett monument över de danska soldaternas hjältemodiga insatser.
Gå och se den! Ta sedan diskussionen.



















Vad tycker du?